Usch, det går inte att beskriva känslan. Det är hemskt, jag blir ledsen bara jag tänker på det. Du måste bli bättre snart. Står inte ut med tanken av att du kan försvinna. Fan vad tungt det är att skriva just nu. Vet egentligen inte vad jag ska skriva, har sjukt svårt för att formulera mig just nu. Önskar att det här bara vore en mardröm. Men nu gäller det väl bara att var positiv antar jag, att se allt från den ljusa sidan. Det kan ju nästan bara bli bättre från och med nu. Nu gäller det väl att lämna just det här bakom och se på allt det som kan och kommer att bli bättre.


Känner att det blev väldigt deppigt, kommer troligtvis ångra att jag skrev ut det här och plocka bort det typ imorgon.

Gaah, det bara kliar i hela kroppen! Vet inte om det beror på rastlöshet. Känner att mina tankar är överallt och ingenstans. Behöver fokusera mina tankar på något, frågan är ju vad det bör vara isånnafall. Ett alternativ är pluggandet, men då blir jag ju bara omotiverad. Men vi får se hur det blir, det är sånt som märks.
(Typ på tal om ingenting)

Nu borde jag sova, men har historia uppgift att göra, orkar inte tänka på det nu. Men måste väl antar jag. Fan vad utmattat jag känner mig helt plötsligt. Ska försöka börja på uppgiften, lär ju somna, men det kan ju också behövas.

Ni kan typ ignorera det här inlägget, kände att jag var tvungen tíll att skriva av mig lite, och det var ju därför jag skaffade den här bloggen. (Allt blev dessutom väldigt osammanhängande här känner jag, men som sagt. Osammanhängande är sammanhängande för mig just nu!)

"Baby won't you please come home" - Ray Charles

Godnatt Johanna